”Gösta Berg´s bilskola”, svarar en hurtig röst i andra ändan av tråden.                                                 

"Goddag!” svarar Ragni, ”Ragni här. Jag hittade nyckeln till Birgers motorcykel, och nu ska jag ta körkort har jag tänkt" 

Det blev länge tyst i andra änden. Sedan skrattade Gösta till, ”Haha! Ser man på, utbrister han sedan och visslar till, tänk att du hittade den till slut! Tja det ska väl inte vara något problem säger han sedan, vi har en kurs som startar i morgon eftermiddag om det passar?” 
                                                  
”Det passar mig alldeles utmärkt” säger Ragni, och Gösta skriver upp Ragni Folkesons namn längst ner på listan inför teoritimmen följande dag. ”Passfoton och läkarintyg med så fort som möjligt” säger han, och går sedan igenom den ekonomiska biten. Ragni tackar och trycker ner klykan. 

Medan hon ändå håller i luren passar hon på att ringa Sol-Britt för att boka tid till Hårsalongen.        
   "Jag kan ju inte se ut som ett troll när Svea kommer, hon är alltid så prydlig!” Säger hon sedan åt Tussan som sitter kvar på köksbordet.

För ett ögonblick glömmer hon bort städningen och öppnar dörren till vindstrappan, för på vinden  förvarar hon makens gamla motorcykelkläder. Han var mycket noga med att ha rätt utrustning, och kanske hon hittar något som passar. Hon tänder lyset och vrider på den gamla radion som står på en hylla alldeles till höger när man kommer upp på vinden. Anita Lindbloms röst sjunger med ljuv stämma ”Sånt e livet”, och Ragni nynnar med, samtidigt som hon letar efter lådan som är märkt ”Birger”.                                                 

Tussan som också kommit upp på vinden, sitter på en trave trasmattor och följer intresserat med Ragnis förehavanden. Ragni hittar lådan, och plockar fram en sliten halare i grått skinn, full med sponsormärken.” Runes MC, TB, Tages golv och tak, Salong Birgitte” mfl.                                            

Hon kramar om den och blundar, och kan fortfarande känna hans doft... Ragni blinkar envist bort tårarna, och pratar förebrående för sig själv, ”stå här och lipa, gamla männskan”.

Nåja, nu är det ju inte så att Ragni är så himla gammal, man är ju inte äldre än man gör sig, som hon brukar säga. Hon fyllde nämligen 71 så sent som i maj.                                                  
Några barn fick de aldrig, Birger och Ragni. De hade kor, får och höns i sin ladugård när de var unga, men numera står där bara en präktig skimmel, ett vackert sto, som Ragni skaffat sig på äldre dagar för att fylla tomrummet efter Birgers död, och hönsen då om vintern naturligtvis.