Del 5

Ragni suckar, och sätter halaren åt sidan, för att istället ta upp en relativt nyinköpt skapelse, en jacka i svart läder. Hon drar den på sig utanpå klänningen och svänger runt framför spegeln. Tack och lov att vi var ungefär lika i storlek tänker hon.” Hmm, den får duga ” säger hon åt katten, och letar reda på byxorna som hör till. Skor och hjälm finns att köpas hos ”Runes Mc”, som fortfarande finns kvar, fast numera drivs affären av Runes barnbarn Tor.

Telefonen skräller till nere i köket och Ragni stänger av radion, släcker lyset, och går ner för att ta samtalet.

”Folkesson” svarar Ragni andtrutet efter att ha hastat nerför trappan.                                                          
” Morjens Ragni! ” gastar Erikssons Kalle i luren. Han hör nämligen själv lite dåligt, och kompenserar det genom att tala så att han själv hör vad han säger, och innan Ragni hinner svara fortsätter han ” jag tänkte bara tala om att jag kommer ner och slår din äng i eftermiddag, om det passar?”                                                                                             
 ”Finemang” gastar Ragni tillbaka i luren.                                                                                                              
Erikssons Kalle är Ragnis närmsta granne, och han och hans son Ola driver en ny fin mjölkgård en kilometer längre bort längs vägen. Kalle och Ola hjälper alltid till, när höskörden ska tas, när snön ska skuttas, och så håller de henne med ved om vintern. Riktigt bra grannar alltså!                                                                                                                  
 ”Har Ola månne tid att komma titta på Birgers motorcykel” gastar hon vidare, ” jag har hittat nyckeln!”                                                                                                                                                                   
 ”Det var som tusan!” Säger han och skrattar hjärtligt, ”såå, det ska bli åka av? Jag skickar dit honom med  detsamma!”                                                                                                                                         

”Underbart!”, gastar Ragni tillbaka, ”hälsa Birgitta.”

Ragni skrattar till, hon tar nyckeln till motorcykeln från köksbordet, och går ut på gården med Tussan i fötterna. Klimpen, som legat på trappan och solat sig, reser sig och följer med ut i ladugården.

Inne i ladugården är det mörkt, och Ragni tänder lamporna som sprider ett svagt sken ovanför raden med tomma kobås, gammalt skrot, och saker som kan vara bra att ha.
Och allra längst bort i dunklet står den gamla motorcykeln gömd                            under en grön presenning.                                                                                                                                                                                                                                                                          
Hon flyttar undan några gamla cyklar, tomma potatislådor, och viker försiktigt undan duken. Aningen dammig och full av spindelnät står den gamla mc´n där och väcker minnen.   

”Gösta Berg´s bilskola”, svarar en hurtig röst i andra ändan av tråden.                                                 

"Goddag!” svarar Ragni, ”Ragni här. Jag hittade nyckeln till Birgers motorcykel, och nu ska jag ta körkort har jag tänkt" 

Det blev länge tyst i andra änden. Sedan skrattade Gösta till, ”Haha! Ser man på, utbrister han sedan och visslar till, tänk att du hittade den till slut! Tja det ska väl inte vara något problem säger han sedan, vi har en kurs som startar i morgon eftermiddag om det passar?” 
                                                  
”Det passar mig alldeles utmärkt” säger Ragni, och Gösta skriver upp Ragni Folkesons namn längst ner på listan inför teoritimmen följande dag. ”Passfoton och läkarintyg med så fort som möjligt” säger han, och går sedan igenom den ekonomiska biten. Ragni tackar och trycker ner klykan. 

Medan hon ändå håller i luren passar hon på att ringa Sol-Britt för att boka tid till Hårsalongen.        
   "Jag kan ju inte se ut som ett troll när Svea kommer, hon är alltid så prydlig!” Säger hon sedan åt Tussan som sitter kvar på köksbordet.

För ett ögonblick glömmer hon bort städningen och öppnar dörren till vindstrappan, för på vinden  förvarar hon makens gamla motorcykelkläder. Han var mycket noga med att ha rätt utrustning, och kanske hon hittar något som passar. Hon tänder lyset och vrider på den gamla radion som står på en hylla alldeles till höger när man kommer upp på vinden. Anita Lindbloms röst sjunger med ljuv stämma ”Sånt e livet”, och Ragni nynnar med, samtidigt som hon letar efter lådan som är märkt ”Birger”.                                                 

Tussan som också kommit upp på vinden, sitter på en trave trasmattor och följer intresserat med Ragnis förehavanden. Ragni hittar lådan, och plockar fram en sliten halare i grått skinn, full med sponsormärken.” Runes MC, TB, Tages golv och tak, Salong Birgitte” mfl.                                            

Hon kramar om den och blundar, och kan fortfarande känna hans doft... Ragni blinkar envist bort tårarna, och pratar förebrående för sig själv, ”stå här och lipa, gamla männskan”.

Nåja, nu är det ju inte så att Ragni är så himla gammal, man är ju inte äldre än man gör sig, som hon brukar säga. Hon fyllde nämligen 71 så sent som i maj.                                                  
Några barn fick de aldrig, Birger och Ragni. De hade kor, får och höns i sin ladugård när de var unga, men numera står där bara en präktig skimmel, ett vackert sto, som Ragni skaffat sig på äldre dagar för att fylla tomrummet efter Birgers död, och hönsen då om vintern naturligtvis.

 

del 3

Ragni ålar sig upp och linkar in i köket för att sätta sig ner vid köksbordet och ta sig en funderare.  Tussan som väntat sig något gott, hoppar upp på köksbordet och sätter sig rakt framför, och börjar förgäves med en invecklad tankeöverföringsprocess.  
Birger som hastigt gick bort för närmare fem år sedan, var en sann motorcykel entusiast.  Han brukar ofta vara på banan med de yngre killarna och köra ikapp, det tyckte han om. Under sin ungdom hade han också deltagit i en och annan tävling på den lokala banan.                                       

 Ute i den gamla ladugården finns en fin blå-vit Yamaha ”Street” 1971´ans årsmodell. Där står den kvar eftersom nyckeln i all röra kom bort.                                                                                                    

Och eftersom Ragni inte är den som under de senaste fem åren krypt omkring på knäna och städat under sina gamla möbler har hon heller inte hittat den tidigare. Men det kanske man borde ha gjort, resonerar hon nu för sig själv.                                                                     

Men eftersom den nu var återfunnen, var därmed var hennes eviga fortskaffningsmedels problem ur världen, nåja åtminstone en del av året.                                                                         
Men något körkort har hon ju inte.                                                                                                   

  Illa, illa tänker Ragni, och reser sig upp och går för att ringa Gösta som har traktens enda bilskola.